Stugbyn – vår tids kyrkby?

Traditionen med att bygga kyrkbyar i Väster- Norr- och Österbotten har sina rötter från medeltiden men utvecklade sig med kyrkplikten som kom på 1600 talet.

Bönderna socknen byggde upp sina kyrkstugor för att kunna övernatta i samband med kyrkobesök, ting, sockenstämmor och marknader. Kyrkstaden var sockenens mötesplats och man passade på att träffa vänner och bekanta, handla på marknaden. De ogifta kunde flirta med varandra. Det var t.o.m. reglerat vilka helger som var avsedda för detta. 
Allt detta förutom föreställningen i kyrkan som var längre än dagens långfilmer.

Vanligt är att husen är timrade med fyra kamrar med en gemensam murstock. Tvåplanshusen hadde sammanlagt 8 kamrar.
De flesta har en vanlig stadsplan med ihopbyggda hus och raka gator och gränder 
Det finns inte många kyrkbyar kvar, 16 av 71, eftersom flera brunnit ner. Förståeligt att vi har 4,5m avstånd till grannens hus.

Detta är en slags tidig semesterboende, De gjorde samma sak som vi gör under semestern, handlar, går på krogen, är lite kulturella och ser en föreställning, raggar partner o.s.v. fast några veckolånga besök var det inte frågan om. 

Carl von Linné beskrev Bonnstan i Skellefteå på följande sätt 1732.
” inwid kyrkian Siällefte, en oräknerlig hoop af huus, liksom en artig stad, med hwita skorstenar, bygd uthi 2:ne gator, med tvärgator bestående af 350 à 400 huus. De swarade mig att hvar bonde i socknen hade sitt huus, uthi hwilket han war om högtidesdagarna.” 

Bilderna är från: